UWE BOLL

Intervjuad i samband av filmen 'First Shift' [Hit and Run Productions, Event Film]

Bildrättigheter, Press.

'First Shift' följer en erfaren polis och hans nyss överflyttade rookiepart -ner under vad som är deras första arbetsdag tillsammans, men visar de incidenter som poliser ser av varje dag. Varför var det nåt du ville visa?

– Jag spelade inte in en film på fem år, och under den tiden samlade jag på mig olika idéer, och skrev ner en massa saker. 'First Shift' har i sina sidohistorier några av de idéerna, till exempel historien då en hundägare får en hjärtattack, kommer till sjukhuset men hunden vä -ntar fortfarande framför snabbköpet. Jag tänkte på vad som skulle hända med hunden då och hur snabbt nånting skulle hända för eller med hunden, speciellt om gubben inte hade några släktingar. I film-en jag gjorde plockar snuten upp hunden och behåller hunden så län-ge mannen är på sjukhuset istället för att ta med hunden till djurhem-met. Egentligen ville jag göra en film om New York för att kunna filma i New York. Jag älskar New York, i alla fall att vara där men inte till hur livet där är... och jag ville inte göra en film som liknade andra filmer som jag hade gjort tidigare.

Är det några speciella "polisfilmer" du bär på beundran för själv, oavsett om den beundran då hade ett direkt inflytande på 'First Shift' eller inte?

– Jag kan inte säga att jag var direkt influerad av en specifik polisfilm men jag älskar polisfilmer i allmänhet och så klart var vi tvungna att filma under bron i Brooklyn för att ge homage åt 'French Connection'.

New York-miljön är vad varje filmskapare hoppas på i en film som denna, men väldigt få får en chans att faktiskt filma där, och om de får det, så kommer det oftast med många mödor. Hur var det för dig att filma där?

– Vi filmade väldigt indie och hade ingen stor filmbesättning och det hjälpte till med att kunna spela in överallt och riktigt porträttera New York som den galna smältdegel det är. Den bra grejen i New York är att ingen egentligen bryr sig om man spelar in en film och ingen titt-ar in i ens kamera för ingen bryr sig. Vi filmade på Manhattan, i Bro-oklyn, Queens, Long Island och Hoboken. Vi åkte också ut på helger-na överallt som second unit för att få B-roll bilder ifrån Central Park till Empire State Building, Harlem, Bronx, Chinatown och Little Italy.

Det har gått över tre decennier sedan debuten med 'German Fried Movie' 1992. Hur ser du tillbaka på alla de åren och alla de filmerna som varit?

– Jag har nu gjort filmer i över trettio år och jag är glad att jag kunnat göra trettiosju filmer under den tidsperioden. 'German Fried Movie' var den första filmen och den längsta inspelningen i min karriär eft-ersom vi alltid bara spelade in en scen och sen förberedde en annan scen i emellan tio och fjorton dagar, så det tog så lång tid att faktiskt slutföra den inspelningen, och vi hade bara sextiotusen att filma hela filmen i 35mm för, vilket var galet. Alla pengarna gick till 35mm-mat-erialet, labbet och postproduktionen. Inga besättningsmedlemmar el- ler skådespelare fick betalt. Du kan göra det om du börjar göra filmer, men du kan inte göra det för alltid. Det är skillnad på en dålig lön och ingen lön. Jag gjorde sen stora filmer med budgetar mellan tjugo och sextiofem miljoner, som 'Bloodrayne', 'Alone in the Dark', 'Far Cry' och 'In The Name of the King'. Men de flesta av mina filmer har haft budg-etar på mellan två och åtta miljoner dollar, och det är så det ska vara.

Vad tänker du om tillståndet för filmskapandet idag. Är den internation-ella marknaden nödvändigtvis lika relevant som den tidigare varit, eller tror du att mindre och inländska produktioner är precis lika gångbara?

– Marknaden förändrades på grund av streaming på det sättet att ut-ländska territorier oftast inte längre hanteras av enskilda distributör-er. Många gånger äger en streamer nu rättigheter i hela världen och visar en film i hela världen. Mindre distributörer har inte mycket in-komster eftersom hemmavideo-marknaden är död och de säljer ock-så bara till streamers. Så att få ihop medproducenter eller pre-sales som förr i tiden är väldigt svårt.

Även om mycket av ditt arbete existerar i det överdrivna och fantasiful-la, bär det ofta också på mycket hjärta och ger uppmärksamhet till det grova och verkliga i vår egen värld. Inte minst de filmer du själv skrivit?

– Efter att jag slutade göra tv-spelsbaserade filmer så fokuserade jag mer och mer på filmer om verkliga eller historiska situationer. I 'Sto-ic' porträtterade jag ett riktigt mordfall i ett tyskt fängelse, i 'Tunnel-rats' vietnam-kriget, i 'Hanau' en riktig amok-run i Tyskland, i 'Darf-ur' folkmordet i Sudan, i 'Assault on Wallstreet' bank-kollapsen 2008, och i 'Heart of America' skolskjutningarna i amerikanska skolor. 'First Shift' visar en normal första dag för två poliser i New York, som vänd-er och blir onormal på grund av de enskilda fallen som sker och brö-dernas mord och självmordet för den kvinnliga polisen, Angela. Min kommande film 'Run' handlar om den europeiska migrations-krisen.

Och den är redan inspelad och i postproduktion.

'First Shift' verkar föreslå en uppföljare, finns det konkreta planer på det?

– Jag skulle älska att göra en uppföljare till 'First Shift' eller fortsätta 'First Shift' som tv-serie. Kristen och Gino skulle också älska att fort -sätta och jag hoppas att filmen gör bra ifrån sig på VOD och Showti-me och att vi kan få ihop pengarna för att fortsätta.

Har du andra projekt i olika stadier av utveckling?

– Som jag sa är min film 'Run' färdiginspelad och jag har två mer pr-ojekt som är redo att gå framåt. Den ena är 'Dead Monkey Clock', vilk-et är en ren genre-film i stil med 'Sin City' eller 'Reservoir Dogs', och 'The Dark Knight', en väldigt politisk action-film om en kille som går omkring ute, ur samma tradition som Charles Bronsons 'Deathwish'.

INTERVJU DE DANIEL JOHN