TIFFANY CORNWELL

Intervjuad i samband av filmen 'End of the Rope' [Saban Films]

Bildrättigheter, Press.

'End of the Rope' är baserad på Dennis Edward Johnson och Brianna Boh-mbach-romanen av samma namn, om den sanna berättelsen kring Char-les Bannon-fallet 1931, North Dakotas sista lynchning, och om hur män-niskor så ofta blir misstänksamma mot folk utanför sin egen grupp. Vad är det som fick dig att vilja vara med och berätta den historien på film?

– Före jag jobbade på 'End of the Rope' så hade jag arbetat på en film som heter 'A Heart Like Water' med både regissören Charlie Griak & producenten Daniel Belinski. Erfarenheten av att arbeta tillsamman-ans med dem och teamet de satt ihop, i det vackra landskapet i North Dakota, fastän det var mitt i vintern, var det som fick mig att vilja lä- ra mig mer om historien som berättas i 'End of the Rope'. När jag läs-te Dennis historia var det som drog in mig i berättelsen mänsklighe-ten hos de inblandade. Det är lätt att glömma hur true crime-histori-er och historia påverkade riktiga människor. Men som jag dykte ned i Sara som karaktär slog det mig hur nära hemmet dessa stunder var för de verkligen inblandade. Vi spelade faktiskt in i samma stad som händelserna i 'End of the Rope' inträffade. Vi arbetade med de familj-er vars föräldrar varit inblandade i historien. Vi besökte några av ka-raktärernas gravar, och ett museum där vi kunde se artefakter ifrån berättelsen! Allt var mer på riktigt och nära än att bara vara en historia.

Ingenting hölls på en arm-längds avstånd.

Hur började du först med ditt skådespeleri?

– Jag skulle vilja säga att jag började skådespela när jag var tre år ga-mmal under kyrkodopet! Men i verkligheten började jag bli mer inv-olverad under high school när jag provspelade för och fick jobba ih-op med Palm Beach Shakespeare Festival.

Var det så att du tidigt beundrade och inspirerades av andra i industrin?

– Det gjorde jag! Jag minns att jag brukade titta på regissörers kom-mentatorsspår till alla mina favoritfilmer som barn, och att jag kän-de mig så avundsjuk på skådespelarna som fick vara med på inspel-ningsplatsen och vara en del av ett filmset.

Du har fått arbeta med många olika genom åren, men någon som kanske förtjänar ett särskilt stort omnämnande, då han är nåt av en ikon, är na-turligtvis Burt Reynolds. Vad för slags lärdomar förmedlade han till dig?

– Åh Burt! Vilken karamell! Mer så än en ikon var han en otrolig men-tor och en otrolig människa. Det är inte många människor med hans historia som skulle ha tagit sig tid till att handleda skådespelare var-je vecka, men det gjorde verkligen han! Burt lärde mig "närvaro" och "hjärta", något han inte saknade något av! Han lärde mig att behand-la alla, varenda person på inspelningsplatsen, med respekt. Han fick mig att känna att livet som jag drömde om var en möjlighet. En gåva jag alltid kommer att vara så tacksam över.

Vad är din process för att ge liv åt en ny roll?

– Målet med min "metod"... om jag kan kalla det för det... är som min nuvarande mentor John Hindman säger, "Ett större, mjukare, hjärta". Tekniskt sett är det en blandning av lite Meisner, textarbete, minnes -skapande, och ett stänk av Warner Loughlin-teknik. Jag tror att pr-ecis som för de flesta skådespelare så förändras mitt "hur jag komm-er dit" konstant, och utlöses av något annorlunda för de flesta av mi-na karaktärer. Allteftersom jag spenderar mer tid på studier och jag studerar nästan alltid på nåt sätt, växer och förvandlas min verktygs låda och den transformeras alltid med mig.

Hur var det med den här rollen. Hur såg du karaktären "Sara Jacobsen"?

– Sara är vad som händer när någon älskar fullständigt, förlorar den kärleken, och förtärs av det. Hon är bara känslor och raseri, som dr-ivs av kärlek som gått om intet av ett enda ögonblick. Hon är en mor i ordets mest råa, smärtsamma, bemärkelse. Jag förälskade mig i he-nne första gången som jag läste manuset, och jag älskar henne ännu.

Att försöka lyckas i Hollywood kan, till synes, vara lite som vilda västern. Vad gör du för att lägga din energi på de rätta ställena inom branschen?

– Det är svårt! Jag försöker att inte fokusera för hårt på vad som går fel i branschen, utan snarare på vad jag kan göra för att mata in min egen kreativitet och konstnärlighet. Ibland är det att ta lektioner an-dra gånger är det att skriva, och ibland är det att delta i nätverks-ev-enemang. Det förändras konstant... men det enda jag kan göra är att arbeta med mitt eget konstnärskap. Branschen kommer att göra vad den gör. Oavsett vad den gör, kommer jag fortfarande vara konstnär.

INTERVJU DE DANIEL JOHN