SUMIRE MIZUKAWA

Intervjuad i samband av gästserien Jag är nyfiken gul [Del 1, AV-Idol]

Bildrättigheter, Press.

Namngiven efter den svenska samhällskritiska filmen 'Jag är Nyfi-ken Gul' från 1967, introduceras en serie av gäster som idag jobb-ar med erotik i den popkulturella sfären. För snart 60 år sedan var det en film som tänjde på gränserna i en tid där nakenhet och sex ansågs "skandalomsusat", och ledde till en större kamp mot cens-ur, inte bara här hemma i Sverige - utan också i resten av världen.

Vad fick dig att vilja bli en AV-Idol. Hur kom du in i den här branschen?

– Ursprungligen så arbetade jag som en vanlig modell i klädbransch-en där jag gjorde många olika sorters jobb, men när jag fick problem med min modellagentur så gick jag istället in i denna här branschen.

Hur lång tid efter att du slutade som modell fick du ditt första jobb, jag kan tänka mig att det inte tog särskilt lång tid, för industrin att peppa?

– Ja, det hände super-snabbt!

Hur kändes det för dig då du spelade in din första scen, var det nervöst?

– Jag var nervös. Men det var framförallt för att det var så många fler personer där än jag hade föreställt mig och för att den första skådes-pelaren jag skulle spela in en scen tillsammans med var just min typ.

Haha.

Det finns sångare som inte gillar att höra sig själva sjunga, och skådes-pelare som inte gillar att se sig själv agera. Hur är det för dig. Undviker du att se dig själv ha sex för kameran, eller gillar du att se dig själv så?

– När jag först debuterade och var i början i min karriär, så brukade jag titta på allting som jag var med i. Men i dag har det blivit så mån-ga, så mycket, och det finns ingen tid över, haha! Så jag tittar inte på någonting av det längre, inte som jag brukade. Jag brukade verkligen titta på mina verk för att "studera". Nu när jag förstår mig på mitt ar-bete bättre känns det inte riktigt heller som jag behöver göra det nu.

Inte längre.

AV-Idoler åker sällan utomlands för att medverka i västerländska prod-uktioner, varken till USA eller hit i Europa. Varför tror du att det är så?

– Eftersom, och i och med, att Japan är ett konservativt land, känner jag att det finns många människor som aldrig lämnar Japan, även ut- anför vår bransch. Det finns även väldigt många människor här som har en fobi för att prata engelska för att det är ett så uttrycksfullt sp-råk... det är nationellt väldigt vanligt att människor i Japan är blyga...

Japaner kan vara rätt så blyga karaktärer.

På det viset är jag inte karaktäristiskt japansk överhuvudtaget haha!

Så klart, i Japan är statusen för en "idol" mer mainstream än det är här precis som hörs på namnet. I Väst är erotik väldigt skamfullt, men i Ja- pan så är du i princip en pop-stjärna. Hur ser du på just den skillnaden?

– Jag känner verkligen att jag är i en privilegierad miljö här för ingen här skulle klandra mig för att jag arbetar i den här branschen, inte så länge som jag har förtroende i mig själv att göra det och vill göra det.

Och jag tycker om att arbeta med det här.

En skillnad som kommer med att arbeta med detta i Japan och i Europa är att som stjärna i Japan får du spela in filmer. Filmer där du har stora huvudroller. Är det roligt att arbeta på filmer, eller kan du också tycka om när det är som det är här i väst där det mer är att arbeta på scener?

– Det som är kul med att få spela in filmer är att det är så roligt att få spela faktiska karaktärer men det kan också vara lite olika, för fastän om det är roligt att spela karaktärer som passar för mig... så får jag, i vissa filmer, ibland spela karaktärer som inte alls passar mig och det kan komma med olika slags utmaningar, och svårigheter, och orolig-heter. Så det är olika. Och jag älskar verkligen även att jobba i videos.

Tar nu ofta an specialfilmningar i Europa.

Vad för slags jobb har du fått göra just här?

– Nyligen, så fick jag göra en scen där jag hade sex med nånting som liknade en utomjording... jag tror att det är för att de vill göra scener som i vissa japanska filmer. Jag förstår mig verkligen inte på de själv.

Vad det egentligen är för en slags världsbild.

Men jag tyckte om det som en ny upplevelse.

Du har nu varit i industrin i åtta år. Och har blivit väldigt framgångsrik. Hur länge tror du att du kommer att vara aktiv. Har du något visst mål?

– Jag tror att jag kan göra det här så länge som det finns en efterfrå-gan och jag vill först sluta efter det att alla människor över hela värl-den känner till mig och vet vem jag är sålänge jag är kvar i industrin.

Sen går jag i pension när jag har familj vilket känns viktigare för mig.

INTERVJU DE DANIEL JOHN