MEREDITH VANCUYK

Intervjuad i samband av filmen 'Woman In the Maze' [Applied Art Pictures]

Bildrättigheter, Press.

'Woman In the Maze' kretsar kring Gabrielle, en fastighetsmäklare som kommer till staden Jermone där det visar sig att alla har en spök histo-ria att berätta inte är utan orsak. Snart hamnar hon i en mardröm som hon inte kan fly från. Vad fick dig att vilja spela "kvinnan i labyrinten"?

– Jag tror att det som fick in mig i labyrinten och som höll kvar mig i den utvecklande labyrinten var ett behov av att bevisa och ge tillbaka till mig själv. Oavsett vilken backstory publiken uppfattar eller själva kommer på och oavsett vilken livshistoria jag arbetade med så är det uppenbart att jag stannade i den staden, i det huset och i den situati-onen för en stark anledning med många strängar som var fästa ovan -på det. Frågan är "varför" behövde jag bevisa och ge tillbaka till mig själv, vad var det jag sprang ifrån eller mot och varför döljde min ivr-iga energi dem verkliga hoten. För mig var det liv eller död. Jag behöv-de lyckas. Medan jag varit i jakten på framgång har andra saker alltid lockat mig mer, som roliga och flirtiga potentiella förhållanden. Och vem blir inte förälskade, besatta eller distraherade av såna saker, ett otroligt hus och omgivning... det är jag genuint nyfiken på, men i alla fall. Jag resonerade verkligen med manuset och med vad min karaktär Gabbi kämpade för och jag kunde personifiera det på ett sätt som helt motiverade mig att stanna i den situationen. Jag tror att vi alla har va-rit förblindade och stannat kvar i dåliga situationer eftersom våra be-hov bara har verkat viktigare än de negativa konsekvenserna av det...

Det fortsätter spåra ut och snart är Gabbi inte bara desperat för en väg ut ur det hus som förvandlats till en labyrint utan även från en kopia av sig själv. Hur tog du dig an uppgiften att gestalta vad som är två roller?

– Det var väldigt intressant och väldigt roligt att ta mig an "replikant" karaktären. För, ja, jag behandlade absolut Gabbi och hennes replik-ant som två olika karaktärer. De använde sig av samma situation för att slåss för två helt olika saker, vilket verkar enkelt, men det var int-ensivt att ta sig an båda sidorna av det, och det ledde mig även längs fler djupa och mörka kaninhål av tankar som, "Är de egentligen särs-kilt olika?", "Finns replikanten faktiskt där, fysiskt?", "Är detta ett ment-alt sammanbrott?", "Är allting bara en metafor?" De har båda två rätt i att kämpa för det de kämpar för... men vem har rätt, vem vinner, och varför? Vann de båda på sitt sätt? Dessa frågor fortsätter och fortsätter.

Det är en roll som du nu har fått ditt namn nämnt i kontexten av bästa- skådespelerska mer än ett par gånger. Vad betyder erkännande för dig?

– Det är väldigt bekräftande och ger mycket hopp! Hårt arbete lönar sig och det gör mig så tacksam över att ha stödsystemet som jag har. Det ger mig ännu mer anledning och bränsle till att använda min eg-en skit, det goda, det dåliga, det fula, i mitt eget arbete. Jag är väldigt spänd på framtiden och att se hur långt som jag kan pressa mig själv!

Skulle du, som man skulle förvänta sig att det gör, säga att det faktiskt öppnar upp några nya dörrar vad det gäller möjligheter inom industrin?

– Jag skulle säga ja och nej. Det håller definitivt tyngd och en signifi-kans, och kan hjälpa till att skapa intresse. Men i slutet av dan så han-dlar det om ens talang, din intelligens och en liten bit tur. Jag är inte den största när det kommer till att tro på tur, jag tror på välsignelser och gudomligt ingripande, men som det är nu med casting att de kan få tretusen self-tapes för en endaste roll så spelar turen en roll. Men återigen så kan utmärkelserna och erkännandet, enligt min erfaren-het, skapa det initiala intresset för att, eventuellt, bli sedd för en roll.

Som liten tjej tävlade du som dansare. Är det hur du började på scenen?

– Ja, jag började som balett och stepdansös när jag var liten, sen runt första klass började jag med irländsk dans och i tredje eller fjärde kl-ass tävlade jag och fortsatte med det tills jag var 16 år och då fick slu-ta på grund av skador. Men jag var också involverad med utbildning-ar och lokala teaterprogram under och efter min danskarriär, så jag växte verkligen upp i en blandning av dans och teaterföreställningar.

När tog skådespeleriet över helt?

– Det tog över ganska nyligen. Jag kom till L.A. och arbetade i en an-nan industri i flera år, och började seriöst fundera över möjligheter-na kring skådespeleri under år 2021. Jag behövde hitta en metod som passade väl in med min personlighet och tankeprocess. Jag hade pr-ovat flera lärare och tekniker i flera år före det och ingenting klicka-de. Jag tyckte ärligt talat inte om det förrän jag hittade ett sätt att gå till väga på som var vettigt för mig. Detta blev mitt göra-eller-dö där jag kände och känner att jag inte har något annat val än att arbeta så hårt jag kan och få det att fungera. Saker och ting tog fart för mig & redan i mitten av 2021 var jag involverad i en Steven Spielberg-film, och jag jobbade med Disney-Marvel i slutet av samma år. Marvel ha-de varit mitt ultimata mål. Livet har fortsatt att växa med möjlighet-er, där jag har gjort fantastiska projekt med regissörer så som Zack Snyder, Taika Waititi och som tidigare nämnt Steven Spielberg, och jag har arbetat med fantastiska produktioner som 'Fast X', 'Wages of Sin', 'Loves Second Act', 'The Fabelmans', 'The Terminal List', den för-sta delen av 'Rebel Moon', och så klart den här, 'Woman In the Maze'.

Att leva i ett kreativt rum kommer alltid med många upp- och nedgång-ar, och att försöka känna kontroll bland allt tvivel mellan drömmar och mål kan i sig lätt göra att man känner sig instängd i en labyrint. Har du alltid haft den balansen då du började så ung, eller kämpar du med det?

– Det här är en fantastisk fråga. Det är fortfarande en kamp för mig, och jag måste konstant påminna mig själv om hur långt jag har kom-mit, om vad jag har övervunnit, för att kunna njuta av stunderna och för att se att jag är på den rätta platsen och gör rätt saker vid rätt tid-punkt. Jag känner att detta är nåt jag alltid kommer behöva jobba på.

Tack, för den här fina intervjun!

– Fantastiskt att träffa dig. Tack så mycket för de fantastiska frågor-na, en underbar intervju. Jag gillade verkligen detta och att svara på de. Tack igen och ha det så bra.

INTERVJU DE DANIEL JOHN