MADELEINE GARDELLA

Intervjuad i samband av filmen 'Megalopolis' [StudioCanal, Lionsgate Entertainment]

Bildrättigheter, Matt Kallish.

Det här är en film som Francis Ford Coppola redan pratade om under in-spelningen av 'Apocalypse Now' år 1979, och den har sett många olika fa-ser sen dess, med många olika skådespelare som tilltänkts rollerna inn-an de ni nu blev. Ambitionen kring projektet är i sig ganska storslagen?

– Absolut, det är otroligt speciellt! Att jag sätter mig och tänker på hur Francis först tänkte ut 'Megalopolis' decennier innan jag ens var född får mitt huvud att snurra och när jag tänker på min tid i produktionen av filmen tänker jag på ett ord... familj. Jag minns att jag på min första repetitionsdag var så nervös när jag förberedde mig för att gå in i rum -met med alla dessa ikoner och titaner från filmindustrin. Den rädsl- an flöt omedelbart undan när jag blev omfamnad och varmt välkomn- ad av var och en av dem. Inte ett ego i gruppen.

Hur tog du dig an rollen som Claudette Pulcher?

– Alla vi skådespelare på set gavs verkligen en enorm kreativ frihet att samarbeta jämsides med Francis och skapa våra karaktärer från grun-

den genom hela repetitionsprocessen. För mig är Claudette, även om hon på ytan är en party-girl-trustafari, faktiskt ganska så intelligent. Hon känner inte att hennes smarthet uppskattas och hon belönas ba- ra för hur hon ser ut och för vem hon känner. Hon är listig, kanaliser- ar sin intelligens till planer, skvaller, och manipulation. Claudette är otroligt privilegierad och vill ingenting, så hon leker med människor och kastar dem åt sidan när de inte längre är intressanta. Kanske att det finns en underliggande sorg i det, men för Claudette Pulcher fin -ns det ingenting som en bra flaska av Dom Pérignon inte kan ordna.

Det var den här årstiden som du först började i underhållningsindustrin?

– Ja, det är korrekt! Jag fick min start i underhållning med att uppträ- da som Clara i 'Radio City Christmas Spectacular'. När jag var väldigt ung gick jag med min familj för att se "Spectacular" på Radio City Mu -sic Hall, och efter att ha sett showen visste jag inom mig att jag mås- te få vara en del av den. När jag väl var gammal nog, och skicklig i att dansa en pointe, bönade jag min mamma att ta mig till audition i New York City. Att boka den rollen var en dröm, som gick i uppfyllelse. Så många stora livsögonblick hände för mig under de två åren jag var en del av showen. Till exempel fyllde jag tretton när jag uppträdde på sc-

enen i Radio City Music Hall! Det behöver väl inte sägas att jag "blev bi -ten" av det där och då och att allt bara har varit en vild åktur sen dess.

Balettvärlden kan vara väldigt svår att manövra sig i, med en ständig pr-ess på sig att bli bättre, vad än kostnaden är. Som jag förstår det lämna -de du den när du var sjutton men finns det fortfarande några sätt på vi-lka din dansbakgrund förser dig med nåt du behöver som skådespelare?

– Balettvärlden utmanade mig på sätt i så ung ålder att det, då jag ser tillbaka nu, frammanar blandade känslor inom mig själv. I slutändan ser jag tillbaka med stolthet på det arbete jag åstadkommit. De svåra tiderna då jag dansade växte fram en anda av uthållighet, empati och oräddhet inom mig. Tre egenskaper som jag tror är väsentliga för att vara en skådespelerska eller egentligen bara för att vara en människa.

Ett liv inom scenkonsten är alltid oförutsägbart i stort, men man kan all-tid hoppas. Som den här filmen säger, "If you can not see a better future, build one". Vilken typ av karriär hoppas du kunna se tillbaka på en dag. Vad är din motsvarighet till Francis drömmar om 'Megalopolis' i femtio år?

– Det är en monumental fråga att svara på. Det där citatet, "If you can not see a better future, build one" är min favorit ifrån filmen, och det är en lektion som jag försöker leva efter produktionen. Låt oss snabb -spola framåt fem decennier in i framtiden. Jag vill se tillbaka och ha noll ånger. Orden "Jag kunde ha..." borde inte ens vara en tanke i mitt sinne. När möjligheter uppstår tar jag dem. Däremot inte sagt att jag är en person som följer med flödet. Snarare att jag följer alla av mina passioner till fullo, håller mig nyfiken längs vägen och absorberar all kunskap jag kan, med målet att knyta ihop allt av det.

Finns det några baletter eller teater-produktioner som du gjort uppe på scen förut som du tycker vore intressant att gestalta även i film-mediet?

– Det måste ha ringt i dina öron för jag pratade precis om det här med med min mamma häromdagen! En balett i synnerhet, 'Giselle', skulle översättas riktigt väl till film som en skräck- eller dramafilm i samma stil som Robert Eggers 'Nosferatu'. Det olycksbådande narrativet rev-

olverar kring teman som besatthet, svek och hämnd. Att använda film mediet för att berätta denna hemsökande historia skulle lyfta bort en del av balettens gränser, till exempel frånvaron av dialog, vilket tillåt- er publiken att beröras av uppriktigheten av den tragedin 'Giselle' är.

Arbetar du med något just nu, vare sig det är projekt som publiken kan se fram till att se dig i eller något bara för att vårda din egen kreativitet?

– Att "vårda sin egen kreativitet", som du så vältaligt uttrycker det, är essentiellt för alla artister. För att göra det, hedrar jag ett långtgående mål jag haft genom att utforska olika passioner, sida vid sida med att fortsätta mitt arbete i filmindustrin. I många år har jag drömt om att förtjäna en masterexamen. För det ändamålet går jag för närvarande på handels-skolan SDA Bocconi i Milani, Italien och studerar till min master i lyxmode, upplevelse- och design management. Och så långt det gäller projekt inom film och tv, håll ditt öga öppet för jag fortsätt- er att provspela och söka efter projekt allteftersom de blir tillgängliga.

Tack så mycket för den väldigt fina intervjun!

– Tack du så mycket. Att svara på dina frågor var väldigt roligt och jag njöt verkligen av möjligheten att reflektera över min tid när jag filma -de 'Megalopolis'. Ha det bra resten av dan!

INTERVJU DE DANIEL JOHN