DAVID GOW

Intervjuad i samband av filmen 'The Intruder' [Amazon Prime Video]

Bildrättigheter, Press.

En man börjar tro att någon bryter sig in i hans hus varje natt, nåt som får både han själv och publiken att ifrågasätta vad som är verkligt och inte. Vad var det med premissen med 'The Intruder' som väckte intresse?

– När jag först läste manuset var jag väldigt intresserad av att jag inte kunde förutse hur det skulle sluta. Mina tankar förändrades konstant under hela den första genomläsningen... är det på riktigt, är det par- anoia... är det övernaturligt? Vilseledningen fängslade mig verkligen.

Jack Brame är manusförfattaren, regissören, producenten, filmfotogra- fen och klipparen av filmen. Vad innebar hans närhet för dig som skådis?

– Den arbetsbördan Jack gav sig själv är häpnadsväckande, ingen bär alla av dessa hattar, särskilt inte under deras första långfilm någonsin på en mikrobudget, det fanns ingenting med hans personliga process som var glamoröst. Han var tvungen att göra varenda detalj själv. Men när kaptenen på fartyget bryr sig så mycket om projektet, inspirerar det alla andra att ta arbetet på allvar också.

Du ses oftare på teaterscenerna i New York, men den här filmen spelad- es in i Houston, Texas, vilket jag antar är lite närmare dina hemtrakter?

– Ja. Jag är baserad i New York där jag har min lägenhet, mina agent- er, min manager, och de flesta av mina auditions, men vad än ursäk- ten är för att göra konst i Houston, och kunna bo med min familj, så

är det som en efterrätt, och jag har haft turen att göra mycket av det, både på vad det gäller teatersidan och film.

Hur såg din väg till skådespeleriet ut, hur började du som skådespelare?

– Jag gjorde min första professionella pjäs när jag var 6 år och älska- de varenda sekund av det. Men jag skådespelade inte mycket när jag

växte upp däremot då det inte var vad min familj och mina vänner gj- orde och jag kände mig blyg kring det. Så jag kände alltid när jag kom

tillbaka till det mer omfattande igen när jag var arton år att jag var en "late bloomer" och behövde ta igen för förlorad tid, vilket jag känner att jag har gjort. Jag skulle i alla fall säga att under de senaste fjorton åren, där jag studerade skådespel på college i 6 år och åtta års skåde -spelande professionellt, har mitt singuljära fokus varit på skådespel.

Vad är din process för att förstå djupet av en karaktär, må det vara att förstå dig på en karaktär som Michael eller någon annan rollkaraktär?

– För mig förändras metoden konstant hela tiden. Jag är extremt tack -sam för att jag studerade vid University of North Carolina School of the Arts där jag hade de bästa skådespelarlärarna som är vid liv. Jag känner så att jag går runt med den här privilegierade verktygslådan med skådespelar-tricks och tekniker som jag kan ta fram beroende på karaktären, scenen, eller projektet. Om jag får en anteckning från en regissör kommer jag att tänka, "Åh, så det behövs mer av det här", och jag kan gå tillbaka till en specifik lektion som jag har fått lära mig.

Tror skådespelar-träning för vilken ung artist som helst är omätbar.

Anser du teaterscenen vara mer av ett hem för dig hittills i din karriär?

– Jag tror att min skådespelarstil kanske kan vara mer lämpad för fi- lmskådespeleri eftersom jag lutar mer åt naturalism och subtilitet än jag gör en massiv scennärvaro. Däremot är teatern min första kärlek och min favorit konstform. Jag tycker att det som efterfrågas av teat- erskådespelare att göra är exceptionellt mer krävande.

Filmer eller teater, är det några kommande roller du är exalterad över?

– Jag kan inte säga vilken tv-serie än, men jag har en liten scen med Jessica Chastain och Dagmara Dominczyk i en ny serie som kommer snart. Jag ser också fram emot att jobba på Denver Center for the Per -forming Arts och releasen av säsong två av 'Don't Suck' på Youtube!

INTERVJU DE DANIEL JOHN