Intervjuad i samband av filmen 'Cardiac Hill' [PDX Pictures]
Bildrättigheter, Press.
Det är nånting som inte stämmer med Ava. Efter en hjärt-transplantati-on känner hon sig inte som sitt gamla jag, och börjar ta på sig nya mör-ka egenheter ifrån hjärtats föregående ägare. Varför ville du spela Ava?
– Så fort jag såg sammanfattningen av Avas karaktär för castingen så kände jag mig dragen till berättelsen och karaktären. Jag fann henne vara otroligt relaterbar. Då inte på grund av hennes nya, eh, impuls-er... utan för hennes känslor av ångest. Det hjälpte till att provspelni-ngen var den här vackert skrivna monologen från manuskriptet som John Canfield, vår manusförfattare och regissör, förklarade sina tan-kar och känslor för så tydligt med. Den här ångesten som Ava upple-ver om att nåt inte står rätt till känns så skrämmande för henne och jag tror att det här är en känsla som många kan relatera till på en ni-vå. Hon är en rädd tonåring som skräms mycket av sina egna tankar.
Och vad det betyder att ha de tankarna, vad det betyder att hon är & vad hon kan göra på grund av dem. Och hur vi, till sist, i slutet får se hennes resa av att komma överens med denna nya delen av sig själv.
Och hur hon bestämmer sig för att hantera den.
Jag vet att studenter av Meisner-tekniken brukar gilla att reagera org-aniskt på vad som händer i en scen, men Ava har uppenbarligen väldigt mycket som pågår inom sig, och på ett sätt spelar du framförallt på he-nnes inre känslor. Skulle du säga att du hade en annan process för Ava?
– Jag är själv lite av en internaliserare, och jag finner faktiskt att kar-aktärer som Ava som bearbetar och processar mycket internt känns naturliga och familjära för mig. Och hennes karaktär så väl som ber- ättelsen var så omtänksamt skriven och Johns vision var så tydlig, så att reagera på omständigheterna kring berättelsen kändes fortfaran-de naturligt också. Det hjälper att ha en regissör som bryr sig och är lika investerad i berättelsen som han är, han är nån som arbetar väl-digt avsiktligt. Vi gick igenom manuset tillsammans och diskuterade grundligt om varje scen. Och det samarbetet var verkligen till hjälp...
För att bygga & förkroppsliga Ava som karaktär.
Hur är det för dig att försvinna in i en roll och inte minst när du utfors-kar en så mörk roll som den här. Och dessutom gör det bra. Känns det?
– Tack för att du säger det. Och ja. Jag kan tycka att karakärer dröjer sig kvar ibland... eller åtminstone gör de känslorna jag kände medan jag spelade karaktärerna det. Så långt som mörkare roller går, känn-er jag mig ibland känslomässigt tung eller lite konstig, eller liknande det efter att ha filmat... och jag kan då tänka "Wow, varför känner jag så här?" och det är som att... "Åh, den karaktären håller verkligen sig kvar!" Jag är inte alltid bra på att utgöra den skillnaden omedelbart... men jag gör mitt bästa för att påminna mig själv om det, och separe-ra mig själv från det när jag behöver göra det. Och då tänker jag mer "Nåväl, förhoppningsvis betyder det här att det också blev bra för fil-men!" Och om det inte fungerar har jag funnit att det oftast fungerar att vara hemma, ha sig ett gråt, och släppa ut känslorna som är kvar.
Ha!
Du är inte helt främmande för det mörka, med ganska många roller nä-ra eller i skräck. Är detta en genre du, som skådespelerska, trivs inom. Tänker att skräck är en så stor upphöjd genre att du får rum att spela?
– Vet du, jag fortsätter ärligt bara att castas i de filmerna! Jag tror att det kanske kan vara mina ögon, eller att jag har ett lite oskyldigt ans-ikte? Jag kan även vara lite intensiv, så det kanske är den dynamiken som är "i spel" med dessa filmerna, casting mässigt. Jag vet inte. Skr- äck är dock en rolig genre. Och den är omfattande. Det finns massor av under-genrer där. Slashers är roliga att göra, för att en typ får va-ra lite "campig" och skrika och allt sånt. Jag finner däremot mig själv vara mest dragen till psykologisk skräck, eftersom de projekten kan vara ganska grundade i verkligheten, fortfarande, och jag finner det -ta vara en bra rum att utforska sådana här karaktärer, och teman i.
Men jag gillar vad du säger, och jag håller med.
Många av de här karaktärerna har upphöjda känslor och upplevelser och det ger spännande möjligheter för en att växa, och lära sig inom.
Att vara kreativ är väldigt mycket en del av din familjedynamik. Och du växte även upp i en balettstudio. Var balett ditt första möte med konst?
– Det var det! Ja, balettstudion var som ett andra hem för mig då. Jag var liten... nästan tre år när jag började. Min mamma var läraren och hon debatterade då för sig själv att starta en kurs för andra små yng-lingar i samma ålder som jag, just så att jag också skulle kunna börja dansa. Hon gjorde till sist äntligen det, och det var två oss. Den and-ra tjejen hette faktiskt Allegra hon med, det var två tvååriga Allegror.
Lite roligt.
Baletten var definitivt en av mina första kärlekar.
När var det som du även förälskade dig i skådespel?
– Jag tror faktiskt att det började i baletten, men jag processade det bara inte som skådespeleri i samma mening som jag gör nu. För jag älskade att uppträda i sagobaletter med historier, som 'Askungen' & 'Törnrosa', eftersom att där fanns en historia att berätta med karakt- ären. Jag brukade se fram emot de känslomässiga scenerna som då i 'Askungen' när klockan slår och hon måste lämna balen eller när Au-rora får ett stick i fingret i 'Törnrosa'. Det var så spännande för mig...
Men det var inte förrän ett år eller så efter att jag hade gått ur colle-ge som jag tog en skådespelarkurs framför kameran och det klicka-de för mig och jag insåg att... oj, folk kan göra det här som sitt yrke?
"Jag måste göra det här!".
'Cardiac Hill' har nu haft sin världs-premiär som en utvald film på Arizo-na International Film Festival 2023. Och den kommer att fortsätta besö-ka nya festivaler i världen, innan den så småningom kommer tillgänglig -göras för streaming. Tills dess, vad mera kommer vi att kunna se dig i?
– Tack för att du frågar! En annan film jag skådespelar i och som he-ter 'From the Depths' gör också sina rundor på festivaler just nu och kommer att släppas i Oktober, 2024. Kanske att den kommer ha någ-ra online-screenings innan dess, vi får se. Jag filmade också nyligen slasher-filmen '213 Bones' som kommer släppas runt den tiden med.
INTERVJU DE DANIEL JOHN